Det går bra nu.

Veron är himla fin att rida nu.  Igår hade Erik bestämt att vi skulle ha banhoppning, han ville se hur vi betedde oss  i "tävlingssituatuon" även fast det inte va som tävling alls men aja. Jag hoppade en kortare bana på 120 och sen hela banan på 130. 
 
120rundan gick mycket bra, var inte något jag behövde ta om, bara tänka på att jag skulle hinna få honom rak i god tid. 130rundan gick också bra, kom dock fel på ett hinder man skulle hoppa båda hållen båda gångerna. Men jag gjorde om det som jag tyckte kändes lite sådär. Känslan överlag var väldigt bra så det var kul! 
 
Idag jobbade vi med detaljer, det är alltid behövligt och vi behöver verkligen öva på att hoppa rakt. I språnget hoppar Veron åt vänster, om det är en styrkesak eller en ovana så ska vi i alla fall försöka jobba bort det.
 
Nu ska Veron få ta det lugnt några dagar, eller åtminstone vara ute i skogen och njuta. Så ska jag kolla upp min rygg imorgon, åker till Falun runt 10. Hoppas på en bra förklaring till min jävla rygg. 
 
 

Tävlingsdag igår.

Tävlingen skulle egentligen vara idag, men pga få starter så la dom storhästtävlingen efter ponnytävlingen igår då. Innan jag skulle åka så hade jag lite smått ångest. Första gången jag skulle åka helt själv, bara Veron och jag. Som tur va så var ju Svea och Hanna på samma tävling och Hanna hade med sig båda hennes föräldrar så hennes pappa fick gå med Veron när jag skulle gå banan osv.
 
Han kändes en aning seg, så jag gillade hur banbyggaren hade byggt så det gick att svänga snävt på många ställen. Vilket gick galant och det räckte till en vinst! Väldigt roligt då jag haft lite otur  på sistone. 
Var ingen lång väntan till 125 så gick upp och lät han äta betfor, hoppades på en liten sockerkick. Gick banan och sen red jag fram ca 10 min innan jag gick in på banan. Han kändes lite seg så jag gjorde inga chansningar utan red ganska lugnt så jag inte kom i något läge där jag satte honom i skiten. Vi blev 0-0 och är jättenöjd! Ingen bom på hela dagen föll och det gick ganska bra att åka själv ändå. Dock är det såklart roligare att ha någon med sig!
 
 

Jag och Veron

Kort och gott om oss sen sist jag skrev här, vilket var i februari, så har jag och Veron hoppat en del 120 och 125-rundor som har gått väldigt upp och ner. Vi provade även en 130 i sommras där jag bestämde mig för att hoppa 4 hinder och sen utgå, vilket jag gjorde. Han hade gått tre rundor redan under helgen så jag ville inte att det skulle vara jobbigt för honom. Det gick bra och jag kände mig redo för 130 på tävlingen vi skulle på efter denna. Men efter den tävlingen fick han en skum svullnad i benet som gjorde att vi inte kunde träna ordentligt på ungefär 3-4 veckor. Det var väldigt tråkigt och den debuten är nu planerad i Gävle om två helger. 
 
Idag är det torsdag vilket innebär NIU-träning och sen ledig till måndag. Träningen imorse hoppade vi för Anna-Karin. Jag hade önskat lite relaterade avstånd. Vi hoppade igenom lite linjer och även trekombinationen. Sen gjorde vi en bana av det. Jag hoppade banan på 120-125 först och det kändes lite sådär. Han var av och på om vartannat under banan, från att inte alls ta en förhållning till att i princip stanna när jag gjorde en förhållning. Det kändes ändå bra men kunde ju vara mycket bättre. De höjde hindren lite till så jag gjorde om. Det kändes mycket bättre! Erik sa till mig förra veckan att jag ska börja låta honom ta sig an hindret själv utan att jag ska behöva hålla i honom hela vägen in i hindret. Så jag ska lägga ner handen och lätta lite sista språnget. Det går bra och blir bra bara inte överkoppen följer med  fram när jag lägger fram handen. Det ska jag tänka på på lördag när det är tävling i Leksand, där ska jag hoppa 120-125.
 
 
Tidigare inlägg