Jag och Veron

Kort och gott om oss sen sist jag skrev här, vilket var i februari, så har jag och Veron hoppat en del 120 och 125-rundor som har gått väldigt upp och ner. Vi provade även en 130 i sommras där jag bestämde mig för att hoppa 4 hinder och sen utgå, vilket jag gjorde. Han hade gått tre rundor redan under helgen så jag ville inte att det skulle vara jobbigt för honom. Det gick bra och jag kände mig redo för 130 på tävlingen vi skulle på efter denna. Men efter den tävlingen fick han en skum svullnad i benet som gjorde att vi inte kunde träna ordentligt på ungefär 3-4 veckor. Det var väldigt tråkigt och den debuten är nu planerad i Gävle om två helger. 
 
Idag är det torsdag vilket innebär NIU-träning och sen ledig till måndag. Träningen imorse hoppade vi för Anna-Karin. Jag hade önskat lite relaterade avstånd. Vi hoppade igenom lite linjer och även trekombinationen. Sen gjorde vi en bana av det. Jag hoppade banan på 120-125 först och det kändes lite sådär. Han var av och på om vartannat under banan, från att inte alls ta en förhållning till att i princip stanna när jag gjorde en förhållning. Det kändes ändå bra men kunde ju vara mycket bättre. De höjde hindren lite till så jag gjorde om. Det kändes mycket bättre! Erik sa till mig förra veckan att jag ska börja låta honom ta sig an hindret själv utan att jag ska behöva hålla i honom hela vägen in i hindret. Så jag ska lägga ner handen och lätta lite sista språnget. Det går bra och blir bra bara inte överkoppen följer med  fram när jag lägger fram handen. Det ska jag tänka på på lördag när det är tävling i Leksand, där ska jag hoppa 120-125.
 
 



Kom ihåg mig?