Tina Linnea Sperring

Ålder: 18 år
Härstammning: Jämtlänning
 
Jag är numera en kvinna som har svårt att acceptera att hon inte är en tjej. Livet springer ifrån mig och jag blir fortfarande chockad när jag antas vara vuxen. Det viktigaste för mig är att livet ska kännas bra, vilket det på något konstigt sätt gör! Livet är konstigt. Jag har allt jag kan önska mig!
  • Min helt fantastiska familj med föreldrar som alltid är underbara, hjälpsamma och pålitliga samt en lillebror som inte går mig på nerverna.
  • Vänner från himmelriket som alltid ställer upp och gör mig lycklig.
  • En pojkvän med dom finaste ögonen och ett hjärta som bakstavligt talat endast har plats för mig (och kanske nån katt eller traktor).
  • Lady, min alldeles egna häst som ibland skulle hoppa ut för ett stup om jag bad henne och som vissa dagar vill att jag ska bära henne förbi den köttätande stenen. 
Dom fyra punkterna ovanför är det jag önskat mig i hela livet, den första fick jag sekunden jag föddes och resten har dympit ner en och en! Människan är dock ingen som nöjer sig och är lycklig där, man kan alltid ha det bättre. Toppen bra självkänsla, början till ett självförtroende, viljan att studera, en hy som inte är bucklig och röd (tackar mina P-piller för det), bra betyg, en livsplan och pengar är det jag på senare tid önskat mig för mig själv. Det är bara pengar kvar på den listan så nu vill jag mest ha kaktusar (och pengar såklart). 
 
Jag känner mig helt enkelt bortskämd, men antagligen är jag värd det. Jag har aldrig varit så nöjd med den person jag är som nu, visst jag kan fortfarande ångra saker jag gjort eller sagt men översiktligt så har jag funnit ro. En stor del av det kom med mitt korta hår, det känns underbart. Jag känner mig mer vuxen och modigare. Det finns ingen tvekan när jag ska fråga om hjälp i en butik och mitt självförtroende runt nya människor är mycket bättre. 
 
Positiv, det är det ordet som beskriver mig bäst. Jag har svårt att se problemen i saker eller att de tkanske inte gå som man tänkt sig, sen om det inte gör det då ändrar jag den lilla planen till något ännu bättre. Även om det inte skulle vara bättre så lovar jag er att det alltid finns någon följd av den första planens misslyckande eller omformning och då gäller det bara att framhäva det som det viktigaste. 
 
Tredje året på gymnasiet har precis inlätts med 3 veckor praktik på VHL stables. Jag är nervös för detta år men jag hoppas att jag kommer att klara av det utan att bli totalt utbränd, tur att en ny almanacka är på ingång! Planering och strujtur håller ihop mitt liv tillsammans med stallets lugna inverkan. I år kommer jag att stå i ett privat stall och jag hoppas att det kommer att fungera bra! 
 
Lady är under igångsättning efter en släng av polyneuropati, en hemsk sjukdom skolan drabbades av under vårterminen men det har gått bra och jag hoppas att hon ska få vara frisk tills årtalet blir hindret. Vi fortsätter att träna på allt som har med livet att göra, stå stilla och hoppa, backa och gå fram eller i sidled. Hon är fortfarande helt fantisktisk och hon gör mitt liv mycket bättre!
 
 
 



Kom ihåg mig?