Tina

Jag hetar då Tina Linnea Sperring (passande nog haha), föddes gjorde jag den 18/8 -98 alltså är jag sexton år. I jämtland (Åskott->Aspåsnäset->Ås och närmsta stad är Östersund) har jag växt upp men man kan väll inte säga att jag stormtrivs i den såkallade "Vinterstaden" då vinter är med på min topp tio av dom värsta sakerna som finns.
Det är då första anledningen till att jag börjr min resa söderut: att slippa den extrema vintern och allt j*vla tjat om skidor hit och dit.

Sex år gammal började jag på ridskola, där har jag varit i tio år nu men inte längre. Egen häst har nästan hänt men då min mamma också vill rida har det bara varit nordisar vi tittat på men lyckan har inte dirrekt varit framme men det har väll varit tur. Fram till 18 mars 2013 var jag en vanlig ridskole ryttare som red en gång i veckan. Jag vart då tillfrågad att rida Geist. 
 
Geist är en himlakorsning född 98 och ganska ful men på alla andra sett världens bästa häst! Han stog tidigare på sjöstjärnas ridläger och har gått handikapp SM någon gång i tiden. Den här hästen gör alltid sitt bästa och trots att han är fet som en ko och har kortare ben än en tax tror han att han skulle kunna vinna både Pramms Memorial, St George och Falserbos 140 hoppning. Vi utvecklades något enormt under den sommaren då jag red honom nästan varje dag, sen att jag fick hans ägare som bästavän på köpet var ju inte helt fel. 
 
I början av den sommaren skulle jag även börja rida en föredettatravare som heter River Lady född 12/5 -00, dessvärre fick hon tryckfång och stog inne i en box hela sommaren.. Oktober kom och jag slutade rida Geist en vecka innan våran första tävling, ridskolans klubbmästerskap men så blev det. Lady blev då i samma veva frisk och jag började rida henne den 19 november. Hon blev riktigt fin och i januari hade hon slutat passa, i början av februari hade hon börjat bära sej i trav och vi provade galoppera men runt alla hjärtans dag går hon och drar på sej en ledbands skada. Jag skrittade henne i två månader sen skulle hon vara bra men det är det fortfarande inte så de mesta jag har gjort med henne är myst, tagit någon skritt-tur och fotat. 
 
Speciell är det minsta jag kan säga om henne. Hon är extremt egensinnig men väldigt tillgiven. 1:a gången jag skulle rida henne stog jag i 45 minuter och försökte få med mej henne in från hagen, det var inte det att jag inte fick tag i henne utan hon bara stog där, som tur var kom hennes ägare av en ren tillfällighet och räddade mej. Nu kommer hon när jag ropar. När du sitter på är hon underbar. Hon kunde bara att smackningar och skänklar betyder frammåt, tygeltag och pro - sakta ner samt tygeltag - svänga när jag började rida henne och dom två första månaderna försökte hon konstant få av mej (Jag kan tillägga att hon aldrig har lyckats, eller jo i mars när vi skrittade barbacka reste hon och jag glev av och hon dampade loss farligt nära mej på marken.) men hon gav upp. Hon lär sej jättefort och försöker verkligen. Hon är dock ganska galen ibland och jag har haft hovar bredvid mej ett antal gånger men hon är annars världens snällaste. 
 
Det finns även en till speciell dam som är ett litet fjordsto som stog på ridskolan förut. Det var mest jag som red henne och kunde rida henne då hon slängde av alla och inte rörde sej ur fläcken. Jag vet inte varför hon tyckte att det var okej att jag red men bandet jag hade med henne har jag aldrig haft med en annan häst(, även fast hon fick av mej en gång men). Hon heter Tilde den där ponnyn som alla föraktar.
 
Det finns 2 till, en liten tinker och en stor gul: Olle och Chippen.
Olle är en busig tinker som jag busar runt på utan utrustning oftast då både han och jag tycker det är så sjukt kul! Han har en räv bakom örat men är oftast snäll, jag har aldrig ramlat av honom men han har ramlat på mej. Jag vet inte varför me han reste och välte över. Jag är glad att jag red barbacka och att han bara landade på mitt högra ben och inte hela mej! 
Chippen är en storhäs som står på ridskolan. Jag hoppade honom i hoppgruppen senaste året och det är bland det bästa jag vet. Jag älskar att rida honom, det funkar! Han har nästan helt förintat min hopprädla och vi har hoppat banor på 110-115 (1m på payandjump) och ett hinder på 130! Han är doch ganska oberäknelig då han reagerar olika, olika gånger även om det är samma sak som händer. Jag tog av mej jackan på honom en lektion vilket gick bra men nästa gång skenade han och jag flög in i en vägg.
 
Hästar är alltså den andra anledningen till att jag flyttat hit. Den tredje är ju då att jag inte baara ville gå vanliga häst linjen då jag har extremt lätt för matte och vill plugga vidare. Därför ska jag plugga Häst och Natur i ett. Det är väldigt mycket plugg att gå två program men i slutändan blir det nog värt det!
 
Det kanske är dags att jag berättar lite om mej själv...
Jag var lite av en outsider när jag var liten (av förståliga själ då jag såg ut som nån sorts apa...), jag har alrig haft mycket vänner tills 2013. Nu har jag mycket underbara vänner! Nya människor är inte det bästa jag vet då jag är väldigt osäker i mej själv. Det är den största anledningen till att jag aldrig varit med på en tävling, min prestations ångest är så stor bara på en payandjump hemma att jag får tunnelseende, skakar och håller på att spy efteråt. Jag har dock varit på väldigt många tävlingar, i början som slav åt Linnea men nu, senaste året, bakom min kamera.
 
Kameran är en Sony SLT-A37, inget märkvärdigt. Mina objektiv är inte heller särskillt märkvärdiga. Ett kit objektiv, ett 55-200 f4-5,6 och ett 50 mm f1,8. Det alla mina överblivna pengar och alla pengar jag får för bilder går dock direkt in på mitt sparkonto med namnet, objektiv. Jag har för tillfället kommit halvvägs till tamrons nyaste 70-200 objektiv som jag verkligen vill ha! MIna bilder finns på min hemsida: www.tinasperring.weebly.com eller på min instagram @tinasperring
 
Jag är ganska lång och smal, har varit blond men är nu brunhårig då jag ska försöka hitta min naturliga hårfärg. Mina ögon är mörk-blå/grå, min hy är hemsk och när jag blir riktigt arg börjar jag av någon anledning gråta. Min prestations ångest hör inte bara till ridningen men där är den störst. Det är väldigt svårt att berätta hur jag själv är då det är ganska svårt för mej att veta hur andra uppfattar mej men jag får mest höraa positiva saker. Det är faktiskt något jag är bra på: att se på saker från den ljusa sidan och jag är oftast positiv till det mesta. Hundar är något jag verkligen tycker om, vi har alltid haft hundar. Pappa jagar så jag har växt upp med dom och 2011 fick jag en egen hund. En cavalier king charles spaniel som hette Changrians Fernando star -aka Philip. Han fick dock hjärtsvikt och lungödem så i oktober 2013 fick vi ta bort honom. Nu har vi två jämthundar Varro som i skrivande stund är 6 mån och Cesar som är 7 år.
 
Min topp 10 på dom värsta sakerna som finns:
  1. Ormar i vatten
  2. Ormar
  3. Vatten
  4. Banan
  5. Vintern
  6. Att bli utskälld
  7. Svek
  8. Hästar som jag absolut inte
    funkar med men måste rida ändå
  9. Glömma minneskortet
  10. Uppkäftiga småbarn
Det jag tycker om är (utan någon ordning): mango, hallon, all annan mat typ, hundar, att fota, positivuppmuntran, kärlek, äktavänner, folk som visar att dom bryr sej och värme. 
 
 
Geist/Lady/Olle/Tilde/Chippen
Philip/Varro 6 mån/Cesar



Kom ihåg mig?